Låt napalmen regna ner…
... bränn ner hela världen
låt det regna ner
all lycka på färden
låt napalmen regna ner!
Den snälla mysiga Andreas är trött på att ha skjorta på sig, sprätta omkring och vara glad. Jag är så enormt förbannad. På allt. Min musiksmak till exempel. En av sakerna som är jag hopplöst tvärförbannad på. Palla en massa glättig musik som bara dunkar på i några minuter för att sen ändra karaktär och så kommer en pianoslinga och alla vevar i takt.
Nej, från idag så är det förändringens vind som blåser. Svart är det nya färgglada. Sabaton, Raubtier, Alcest och Volumes är nya husgudar och jag funderar seriöst på att tatuera något motiv på kroppen som symboliserar något SVINFÖRBANNAT.
Årskrönikan.
Sedvanligt snodd från Emma eftersom hon alltid hinner före.
1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
När smartphonens batteri tagit slut är man inte så kaxig. Jag gick vilse i en, för mig, ny stad. Tack gud för för gamla hederliga kartor. Jag upptäckte även hur lång Skolvägen i samma stad är. Framför allt om man kommer från helt fel håll på den gatan.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Ja. Men bara i ungefär... en kvart. Sen petade jag in en snus under läppen.
3. Fick någon du känner barn?
Japp. Varenda kotte fick barn under 2011. För att inte glömma bort någon så väljer jag att särskilt lyfta fram min brorsdotter.
4. Dog någon som stod dig nära?
Inte vad jag kan komma på.
5. Vilka länder besökte du?
Danmark... Och Västerbotten. Ja. Norrland räknas nästan som ett eget land.
6. Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
Massvis.
7. Vilka datum kommer du alltid att minnas?
12 februari, 1 september, 21 maj, 7 maj, 22 juli
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Umeå. Inget snack om saken. Folket, naturen... allt! Samt grejen under punk 10a förstås.
9. Vilket var ditt största misstag?
Att inte stanna mer än en vecka i Umeå i somras. Jag blev ju kär i stället typ. Något annat än lilla tråkiga Varberg liksom. Annars så får jag väl säga att mitt största misstag under 2011 var att lyssna på alla andra men inte på mig själv.
10a. Vilket var ditt bästa inköp?
Sigrid! Inget snack om saken.
10b. Vilket var ditt sämsta inköp?
Tågbiljetterna till/från Umeå. Med facit i hand, och med allt krångel på tågen... Så kommer jag aldrig mer att åka tåg till Umeå.
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Bensin till bilen. Alternativt prylar till Sigrid. Men jag tror nog bilen fått mer pengar.
12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Alla upplevelser i Västerbotten, Göteborgsvarvet på elva minuter snabbare tid, Sigrid, nedsläppet av brorsdottern. För att nämna några.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja... Skavsåren från helvetet efter Göteborgsvarvet som krävde förbandsmaterial under flera veckor. Lyckades även under sommaren att löpträna för hårt så att jag överansträngde utsidan av vänster lår. Jag lyckades även med det enormt dumma konststycket att inte lyssna på mig själv vilket strax före julhelgen innebar en resa raka vägen in på Sjukan.
14. Vilka låtar och/eller artister kommer få dig att tänka på 2011?
Oj... Den här listan kommer bli lång men jag börjar med Tim Bergling. Bromance, Levels (som tog 100 år på sig innan den kom ut på Spotify) och Fade Into Darkness (orginalet känt från Smala Sussie och Bröllopsfotografen).
Andra musikaliska verk som är 2011, men inte nödvändigtvis bra:
Eric Amarillo - Om sanningen ska fram (sommarplåga much?)
SHM vs Knife Party - Antidote (typ tre låtar i en, lysande!)
Melissa Horns tredje platta (!!!)
Bombay Bicycle Club - Shuffle (digga-i-bilen-när-kollegan-råkar-se...)
The Concept - D-D-Dance (ännu en digga-i-bilen-när-kollegan-råkar-se...)
Lalehs tolkningar i Så mycket bättre (den tjejen alltså!)
Den svenska björnstammen - Vart jag mig i världen vänder (refrängen borde utgöra hela låten!)
Nicole Scherzinger - Don't Hold Your Breath (den bra Umeå-låten)
Sean Banan - Händer i luft (den inte fullt så lika bra Umeå-låten)
15. Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Första halvan av året så var allting peachy som tusan. Sen började det gradvis mer och mer dala utför... Men nu finns det bara en väg; UPPÅT! FRAMÅT!
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Jag vet inte. Bra fråga. Vissa grejer borde jag med facit i hand lagt ner mer tid på. Mig själv till exempel.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Typ städa kanske? Något så enormt tråkigt. Jag borde seriöst ta in folk för det.
18. Hur var din julafton?
Min julafton var riktigt bra. Släkten kom ner hit över julafton. Sigrid såsade omkring och var som katter är mest när det är mycket folk; i vägen. Det var mat, mer mat, julklappar och iPhone-lektioner med moster.
19. Blev du kär?
Njaaae, jag vet inte riktigt om jag blev kär. Jag vet inte vad jag var. Men det blev ju liksom ganska bra ändå.
20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Nu tittar jag ju sanslöst lite på vanlig teve... #AdamLive kanske? Jo. #AdamLive. Följeslagaren efter jobbet liksom. Carin da Silva. Denna vackra och stundtals väldigt roliga människa. Kristoffer Appelquist som sidekick också. Sjukt rolig.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Jag harvade mig igenom "127 timmar" av Aron Ralston. Såg filmen mitt upp i allt också. Boken är bättre än filmen, men vääääldigt långtråkig. Killen fastnar med armen i ett klippblock och typ en halv miljard sidor senare så är han i en räddningshelikopter på väg hem. Dock läsvärd!
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Se de vettiga grejerna under punkt 14. Samt förstås Scala & Kolacny Brothers. De hade helt fallit i glömska för att sedan komma tillbaka i minnet.
24. Önskade du dig något som du fick?
Ja.
25. Önskade du dig något som du inte fick?
Ja.
26. Vilken var årets bästa film?
Bra fråga... Jag såg inte så himla många filmer så jag vet typ inte. Men om jag får vara ego...
27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag minns faktiskt inte... Jag får gå tillbaks lite i bloggen för att titta... *en stund senare* Just ja. Jag jobbade på min födelsedag och kollegorna valde att (utan att veta om det) förgylla min arbetsdag. Sedan käkade jag tydligen pizza hos föräldrarna och sedan så utmanade Sanne en av mina fobier nere i hamnen. Klättra på ashöga höjder och sånt. Fan ta henne!
28. Vilka var de bästa nya människorna som du träffade?
Nu blir det säkerligen proteststorm, men jag väljer två. Tjejer dessutom. Sanne och Felicia.
29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Färgglatt men med tydliga drag åt svart. Svart är det nya färgglada!
30. Vad fick dig att må bra?
Utan inbördes ordning; Sigrid, Sanne, allt som hade med Umeå att göra, Felicia, löpträningen, Svenska Röda Korset, Ben & Jerrys, Musikhjälpen (och Sveriges Radio P3 generellt förstås), sommaren och en massa andra saker.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Carin da Silva. Göteborgska, snygg som få, vig som satan och vad det verkar som rätt rolig. Vad är inte att gilla..?
32. Vem saknade du?
Det här kommer låta så enormt töntigt och blödigt... Men att åka från Sigrid när jag var i Umeå var lite halvkämpigt. Fick till å med vända tillbaka med bilen för att säga hejdå en gång till. Superfjanten Andreas i sitt esse.
33. Vilken var din bästa månad?
Juni.
34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Absolut.
35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag ska springa Göteborgsvarvet på under 2:18, jag ska ha fokus på rätt grejer, jag ska börja äta bättre, jag ska kröka mindre, träna mer samt ta det lugnare. För att nämna några saker. Dessutom kommer jag att flyga till Umeå istället för att ta tåget.
Grannjävel.
Fest till en bra bit efter ett på natten. Basdunk, skrål och noll hänsyn sin granne under som har jobbhelg. Nu på morgonen är jag astrött, jag har begåvats med världens huvudvärk och har med andra ord ett humör som bäst beskrivs med följande illustration:
Kärringen.
Alltså. Självklart så tog jag på mig golfskorna, en jacka, peggade upp en golfboll och drog fram drivern för att ställa mig och slå drivar mitt i ett bostadsområde. Givetvis. Mitt emellan radhusen. Det är ju så man gör om man är cool. Dessutom så slår jag spikraka drivar, det är betydligt värre med järnklubborna.
Många bollar senare så dök kärringen upp. Hon undrade varför jag spelade golf mitt i ett bostadsområde och hotade med polisen och herrejävlar-om-jag-inte-skärper-mig.
Människor alltså. Eller ja. Kärringar. Kärringar är tamejsatan ett folkslag för sig själva. När börjar en kvinna bli en kärring? När allt är så nymodigt och konstigt? När bilen blir för stor och därmed svår att parkera? Eller är det så att man blir kärring när man har fullt upp att hålla koll på alla andra än sig själv?
Den som har svaret eller en teori, varsågod. Kör på i kommentarfältet.
Dags att börja ro utav bara helvete…
Hej igen på dig bloggen.
Det har dröjt några dagar, främst på grund av att jag varit lite krasslig. Men även på på grund av att jag har förlagt laddaren till kamerabatteriet. Någonstans skall den vara... Men den är inte att finna. Än. Jag som tänkte börja bildblogga lite mer.
Så vad har hänt på sistone? Inte ett endaste dugg typ. Jag jobbar mest hela tiden tycker jag. En sak kan dock konstateras; utekvällar mitt i veckan är bra grejer. Ta en öl på någon uteservering, prata, umgås.
För övrigt så skäms jag över att bo i Varberg idag. En viss bloggskribent har lyckats uppröra massvis av folk. Jag vet mycket väl vem personen är, jag har till och med gått i samma gymnasieklass som personen. Hur som helst, på diverse bloggar och på Twitter har avskyn varit stor. Att börja peka finger, allra helst på det plumpa vis som tidigare nämnd skribent gjort är under all kritik. Det visar ju dock hur ogenomtänkta en del lokala förmågor det finns i det där partiet. Samtidigt är det helt underbart att en gräsrot ser till att sätta yxan i ekan för att sedan bli uppläxad av partiledningen.
Nu ska jag stoppa in min fryspizza i ugnen.
Tjarå!
Jag hatar söndagar.
Igår klappade bilhelvetet ihop lite granna. Fönsterhissen på förarsidan bestämde sig för att vägra hissa upp rutan. Så kära far fick hjälpa mig att tvinga upp rutjäveln och sen gick jag loss med eltejpen för att försöka försegla glappet på typ nån centimeter.
Bild på bonnmeket:
Där ryker övertidspengarna från förra månaden.... Kul... väldigt kul...
Strul och pepp.
Jag sitter i skrivande stund på tåg 92 mot Luleå/Storlien. Nöjdheten över att åka första klass hela vägen till min bror i Umeå har bytts ut mot en del besvikelse. För det första; vagnstrul. Vagnarna var försenade, inte ordentligt skyltade och inte upplåsta mellan vagnarna i tåget. Detta skapade stor frustration. Även hos den ombordare som var tvungen att ta emot vårt missnöje.
Jag hittade så småningom till min vagn. Det var turligt nog den vagn som jag hoppat in i på vinst och förlust. En tjej som skulle till Stockholm hade inte samma tur. Hon fick leta en bra stund, hittade inte och kom sedan tillbaka med en ombordare som hjälpte henne hitta rätt.
Det där var bara en parentes i det hela. Nu kommer vi till mitt beskymmer i min vagn och framför allt, i min (svindyra) sovkupé. Jag åker som jag tidigare nämnt första klass med egen toalett/dusch. Ha det nu i åtanke. När jag kom in i kupén, och framför allt in på toaletten kändes det totalt onödigt att ha betalat över tusen kronor extra för denna komfort.
Varför? Jo. Det går inte att spola på toaletten, ur kranen och duschen kommer det en väääääldigt blygsam stråle vatten. Ska inte sådana här saker fungera? I hela vagn 27 lyser det "VAKUUMFEL". Underbart. Likaså är städningen dåligt utförd. I kanten av handfatet är det en brun obestämd intorkad massa av något slag.
Kära SJ, var fan är det tänkt att jag ska utföra mina behov, borsta tänder samt sköta min hygien? Inte är det tänkt att jag ska göra det i min kupé, som det var tänkt från början, i alla fall...
Reklamera much..?
UPPDATERING: Snackade med den trevliga ombordaren om toalettbesvikelsen i samband med biljettviseringen. Vakuum innebär ju en form av trycksättning, och hon sa att förhoppningsvis fungerar det snart. Tydligen så måste trycket "byggas upp" av tåget på nåt vis som jag inte fattar. Som av en händelse så var jag inne på muggen och såg att lampan slocknat, så jag provade att spola. Det funkade. Så jag satte mig ju där och gjorde det "lilla". Rätt som det är tänds lampjäveln på nytt.
Men i övrigt så har jag installerat mig i min kupé nu. Jag fällde ner sängen ovanför min säng och la upp alla mina grejer där. Vet inte riktigt om man får göra så, men ändå. Min kupé, jag bestämmer. Frågan är om jag ska röra mig lite på tåget... Kanske bjuda in lite folk till en soaré i vagn 27 plats 16-18?
Fortsättning följer!
Så var det ju det här med utsida lår.
Jag är vig som ett kassaskåp. Jag provade alla de där varianterna. Men det går ju för fan inte, eller den sista går att göra, men det är iiiiinte enkelt... Första hjälpen-gruppens egna sjukgymnast visade en stretchövning igår som innebar att man inte behövde kravla omkring på golvet som en idiot, men den har jag ju glömt av idag.
Jag fortsätter youtuba.
UPPDATERING: Jag råkar ju känna inte bara en, utan TVÅ, sjukgymnaster. En av dem uppdaterade mig på stretchövningen. Men nu har smärtan flyttat till ljumsken och undersidan av knät istället. Spännande värre.
Ska jag bli skadad när det är som roligast att springa? Hoppas inte. Då kan jag lika gärna lägga ner Göteborgsvarvet 2012.
AAAAAAAAARGHHH!
UPPDATERING 2: Den andre av de två sjukgymnasterna jag känner har kommit med en rad grejer som jag ska ändra på, och kolla på. Bland annat kolla över skorna och att sluta springa enbart på asfalt. Det här är ju helt underbart bra. Slippa söka sjukvården för att få bukt med ett (eventuellt) framtida problem.
Jag kanske rent av ska engagera mina två floristpolare när det gäller min aströtta balkonglåda? Tycker nog att vi ska börja göra som förr i världen; "jag kan göra detta för dig, vad kan du göra för mig?". Utbyte av tjänster helt enkelt.
(I övrigt är det här en bra dag. Jag är bara förbannad på min kropp samt på mitt numera smått sjukliga behov av att motionera...)
Telia (o)Smart? (ROND TVÅ!)
Woho. Internet-lampan är röd. Bredbandslampan är grön. Undra hur det går ihop?
Hur som helst kommer jag inte ut på Internet genom routern. Tur att jag har min iFån som får fungera som modermodem under tiden...
När precis allting går fel.
De gånger som jag har ringt till SOS Alarm (privat, på jobbet och med Röda Korset) har jag mötts av proffsiga människor som ser till att jag får den hjälp som jag behöver.
Men ibland så blir det bara fel... Rejält fel. Som till exempel i Stockholm för en tid sedan. Hela fallet är tragiskt från början till slut och allting beror på en rad av inkompetens. På SOS Alarm av alla ställen, där folk ringer dagligen och till exempel vill ha hjälp vid akut sjukdom, vid pågående brott eller när det brinner.
Dagens Nyheter publicerade igår delar av samtalet mellan den nu avlidna 23-åringen och SOS Alarm. Jag kan inte annat än bli rätt upprörd över sjuksköterskans agerande. Visst, det är alltid lätt att sitta på läktarplats och referera men i det här fallet förstår till och med jag att en ambulans och kanske ännu fler sjukvårdsresurser bör ha skickats till platsen.
En klen tröst är att sjuksköterskan är ”skild från sin anställning”. Det förändrar dock inte läget. En människa har fått sätta livet till på grund av flera människors inkompetens.