Årskrönikan.
Sedvanligt snodd från Emma eftersom hon alltid hinner före.
1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
När smartphonens batteri tagit slut är man inte så kaxig. Jag gick vilse i en, för mig, ny stad. Tack gud för för gamla hederliga kartor. Jag upptäckte även hur lång Skolvägen i samma stad är. Framför allt om man kommer från helt fel håll på den gatan.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Ja. Men bara i ungefär... en kvart. Sen petade jag in en snus under läppen.
3. Fick någon du känner barn?
Japp. Varenda kotte fick barn under 2011. För att inte glömma bort någon så väljer jag att särskilt lyfta fram min brorsdotter.
4. Dog någon som stod dig nära?
Inte vad jag kan komma på.
5. Vilka länder besökte du?
Danmark... Och Västerbotten. Ja. Norrland räknas nästan som ett eget land.
6. Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
Massvis.
7. Vilka datum kommer du alltid att minnas?
12 februari, 1 september, 21 maj, 7 maj, 22 juli
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Umeå. Inget snack om saken. Folket, naturen... allt! Samt grejen under punk 10a förstås.
9. Vilket var ditt största misstag?
Att inte stanna mer än en vecka i Umeå i somras. Jag blev ju kär i stället typ. Något annat än lilla tråkiga Varberg liksom. Annars så får jag väl säga att mitt största misstag under 2011 var att lyssna på alla andra men inte på mig själv.
10a. Vilket var ditt bästa inköp?
Sigrid! Inget snack om saken.
10b. Vilket var ditt sämsta inköp?
Tågbiljetterna till/från Umeå. Med facit i hand, och med allt krångel på tågen... Så kommer jag aldrig mer att åka tåg till Umeå.
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Bensin till bilen. Alternativt prylar till Sigrid. Men jag tror nog bilen fått mer pengar.
12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Alla upplevelser i Västerbotten, Göteborgsvarvet på elva minuter snabbare tid, Sigrid, nedsläppet av brorsdottern. För att nämna några.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja... Skavsåren från helvetet efter Göteborgsvarvet som krävde förbandsmaterial under flera veckor. Lyckades även under sommaren att löpträna för hårt så att jag överansträngde utsidan av vänster lår. Jag lyckades även med det enormt dumma konststycket att inte lyssna på mig själv vilket strax före julhelgen innebar en resa raka vägen in på Sjukan.
14. Vilka låtar och/eller artister kommer få dig att tänka på 2011?
Oj... Den här listan kommer bli lång men jag börjar med Tim Bergling. Bromance, Levels (som tog 100 år på sig innan den kom ut på Spotify) och Fade Into Darkness (orginalet känt från Smala Sussie och Bröllopsfotografen).
Andra musikaliska verk som är 2011, men inte nödvändigtvis bra:
Eric Amarillo - Om sanningen ska fram (sommarplåga much?)
SHM vs Knife Party - Antidote (typ tre låtar i en, lysande!)
Melissa Horns tredje platta (!!!)
Bombay Bicycle Club - Shuffle (digga-i-bilen-när-kollegan-råkar-se...)
The Concept - D-D-Dance (ännu en digga-i-bilen-när-kollegan-råkar-se...)
Lalehs tolkningar i Så mycket bättre (den tjejen alltså!)
Den svenska björnstammen - Vart jag mig i världen vänder (refrängen borde utgöra hela låten!)
Nicole Scherzinger - Don't Hold Your Breath (den bra Umeå-låten)
Sean Banan - Händer i luft (den inte fullt så lika bra Umeå-låten)
15. Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Första halvan av året så var allting peachy som tusan. Sen började det gradvis mer och mer dala utför... Men nu finns det bara en väg; UPPÅT! FRAMÅT!
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Jag vet inte. Bra fråga. Vissa grejer borde jag med facit i hand lagt ner mer tid på. Mig själv till exempel.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Typ städa kanske? Något så enormt tråkigt. Jag borde seriöst ta in folk för det.
18. Hur var din julafton?
Min julafton var riktigt bra. Släkten kom ner hit över julafton. Sigrid såsade omkring och var som katter är mest när det är mycket folk; i vägen. Det var mat, mer mat, julklappar och iPhone-lektioner med moster.
19. Blev du kär?
Njaaae, jag vet inte riktigt om jag blev kär. Jag vet inte vad jag var. Men det blev ju liksom ganska bra ändå.
20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Nu tittar jag ju sanslöst lite på vanlig teve... #AdamLive kanske? Jo. #AdamLive. Följeslagaren efter jobbet liksom. Carin da Silva. Denna vackra och stundtals väldigt roliga människa. Kristoffer Appelquist som sidekick också. Sjukt rolig.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Jag harvade mig igenom "127 timmar" av Aron Ralston. Såg filmen mitt upp i allt också. Boken är bättre än filmen, men vääääldigt långtråkig. Killen fastnar med armen i ett klippblock och typ en halv miljard sidor senare så är han i en räddningshelikopter på väg hem. Dock läsvärd!
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Se de vettiga grejerna under punkt 14. Samt förstås Scala & Kolacny Brothers. De hade helt fallit i glömska för att sedan komma tillbaka i minnet.
24. Önskade du dig något som du fick?
Ja.
25. Önskade du dig något som du inte fick?
Ja.
26. Vilken var årets bästa film?
Bra fråga... Jag såg inte så himla många filmer så jag vet typ inte. Men om jag får vara ego...
27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag minns faktiskt inte... Jag får gå tillbaks lite i bloggen för att titta... *en stund senare* Just ja. Jag jobbade på min födelsedag och kollegorna valde att (utan att veta om det) förgylla min arbetsdag. Sedan käkade jag tydligen pizza hos föräldrarna och sedan så utmanade Sanne en av mina fobier nere i hamnen. Klättra på ashöga höjder och sånt. Fan ta henne!
28. Vilka var de bästa nya människorna som du träffade?
Nu blir det säkerligen proteststorm, men jag väljer två. Tjejer dessutom. Sanne och Felicia.
29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Färgglatt men med tydliga drag åt svart. Svart är det nya färgglada!
30. Vad fick dig att må bra?
Utan inbördes ordning; Sigrid, Sanne, allt som hade med Umeå att göra, Felicia, löpträningen, Svenska Röda Korset, Ben & Jerrys, Musikhjälpen (och Sveriges Radio P3 generellt förstås), sommaren och en massa andra saker.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Carin da Silva. Göteborgska, snygg som få, vig som satan och vad det verkar som rätt rolig. Vad är inte att gilla..?
32. Vem saknade du?
Det här kommer låta så enormt töntigt och blödigt... Men att åka från Sigrid när jag var i Umeå var lite halvkämpigt. Fick till å med vända tillbaka med bilen för att säga hejdå en gång till. Superfjanten Andreas i sitt esse.
33. Vilken var din bästa månad?
Juni.
34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Absolut.
35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag ska springa Göteborgsvarvet på under 2:18, jag ska ha fokus på rätt grejer, jag ska börja äta bättre, jag ska kröka mindre, träna mer samt ta det lugnare. För att nämna några saker. Dessutom kommer jag att flyga till Umeå istället för att ta tåget.
Jag har alltid…
... gillat Discovery Channel. På söndag får jag anledning att bänka mig igen.
22 juli.
För en vecka sedan kablades nyheterna ut ifrån Norge. Det skulle visa sig att en ensam gärningsman detonerat en bomb i centrala Oslo och i attentatet fick åtta människor sätta livet till. Som om inte det vore nog, så åkte gärningsmannen sedan nordväst om Oslo, till Utøya, där han kallblodigt mördade 68 ungdomar.
Flera saker kan konstateras efter den här veckan men framför allt en; Jens Stoltenberg är en helt sanslös människa. Han har av media kallats Norges ofrivilliga landsfader. En person som enar hela det norska folket och manar till demokrati och tolerans. En person som låter sig intervjuas gång på gång av journalister som vill förmedla nyheter till sina tittare. Statsministern ser genuint rörd och tagen ut av situationen men låter sig ändå intervjuas. Han kramar journalister som blir tagna av allvaret och tragiken när de intervjuar honom. Frågan är när det brister för statsminister Stoltenberg. Han kände ju personligen många av offren och/eller deras närstående. Jag gissar på att Jens Stoltenberg får gå i terapi efter att ha varit igång nästan dygnet runt den senaste veckan.
Men var är Sveriges statsminister i allt det här? På semester..?
Generellt sett har ju Fredrik Reinfeldt varit väldigt tyst om det som skett i Norge. Han har kondolerat samt hälsat att Sverige kan tänka sig att hjälpa Norge med vad de nu vill ha hjälp med. Sedan har det varit knäpptyst från svenska regeringen om vad som skett.
På andra politiska flanker har dock debatten kring händelserna i Norge varit ganska hårdför. En sverigedemokratisk lokalpolitiker fick en snilleblixt, satte sig vid datorn, bloggade ända in i kaklet och fick i stort sett hela internet samt sin egen partiledning emot sig.
Det som är glädjande i allt det hela är att Jens Stoltenbergs uppmaning till tolerans och förstående verkar ha lyckats. Flera tusen människor på Rådhusplatsen med rosor, fackeltåg runt om i hela Norge och Sverige, en gemensam stilla minut i hela Norden. Folk som gråter, folk som minns och hedrar de som helt meningslöst dog på grund av en galnings onda gärningar.
Nu blickar vi framåt. Byggnader kan byggas upp på nytt. Lite nya glasrutor, lite ny puts på fasaden. Det sår som drabbat norska folket tar nog längre tid att läka. Om det någonsin läker.
76 liv. Helt i onödan.
Hvil i fred!
…
Mediaflödet i helgen har totalt överskuggats av händelserna i Norge. Eftersom jag varit krasslig så har jag inte gjort annat än att sitta framför teven.
En ensam gärningsman har detonerat en bomb i regeringskvarteren i centrala Oslo, sedan åkt från Oslo till ön Utøya och började där avrätta ungdomar som deltog i ett läger arrangerat av AUF (Norges motsvarighet till SSU).
Jag har tankar, som alla andra, kring händelserna i Norge. Vad som hänt är hemskt på alla sätt och vis. Människor har fått sätta livet till i två helt meningslösa dåd.
Min spontana, och ogenomtänkta, tanke var att åka upp till Oslo för att se om jag kunde hjälpa till med något. Men jag slog bort den tanken rätt snabbt. Det gick upp för mig att Norska Röda Korset har en smått fantastisk organisation i sitt land. De kör ju ambulans, bedriver sjöräddning, fjällräddning och allt möjligt som vi i Sverige bedriver i antingen kommunal, regional eller statlig regi.
Den här helgen var allt annat än trevlig. Imorgon återkommer jag med vanliga inlägg.
Sårvårdsjournal fram!
Alltså. Mitt skavsår på vänsterfoten. Det är verkligen inte okej. Överhuden är borta på en del av såret, det är rött och gör ont. Compeed är rena skiten som korvar sig och ramlar av. Med andra ord var det dags att dra fram det tyngre artilleriet och därmed ett beprövat sårvårdsmaterial som vi använder på jobbet; Duoderm Extra Thin. Det står pall för precis vad som helst... nästan... Det sitter som berget minst sagt. Dusch är inga större problem, det sitter fortfarande som berget.
Hoppas att skiten läker ihop snabbt och smidigt nu. Annars gråter jag blod.
Om du klickar på "Fortsätt läs", så kan du få se en bild på omplåstringen. Jag väljer att klämma in en sån länk eftersom jag inser att många av mina läsare inte är inom sjukvården och därmed är härdade som tusan vad gäller sår och så vidare.
Rehabilitering.
Jag fortsätter min Göteborgsvarvet-blogg lite.
Nu, såhär två dagar efter loppet börjar jag landa. Men jag är inte minsta pepp på att börja springa på någon vecka eller två. Anledningen stavas; skavsår. På ena foten är huden intakt och smärtar måttligt, men på vänsterfoten är överhuden helt bortskavd på en yta om cirka 2 gånger fyra-fem centimeter. Det vätskar rätt bra och huden mår inte alls bra där. Som tur är så är jag ju mer än van vid olika typer av sår från jobbet, så jag tar det hela med ro. Det ser rent och fint ut än så länge och det är ingen rodnad runt om sårkanten.
En sak är dock på väg bort: träningsvärken i låren. Jag antar att min inbeordran på jobbet natten till idag hade viss effekt. Trapporna på jobbet är inte enbart jobbiga, ibland är de till och med rätt bra. Det känns betydligt fräschare i benen idag än igår.
Dessutom, idag tvättade jag av mina löparskor. De var rätt skitiga... Dessutom plockade jag som brukligt ur innersulan. Det är inte konstigt att jag fått skavsår som satan på ena foten; filten på sulan hade lossnat krullat sig på ena sidan och då blir det friktion som i sin tur frestar på huden och då kommer skavsåret som ett brev på posten.
Nu ska jag till Apoteket och köpa Duoderm eller nåt... Jag måste ha något vettigt skydd på såret.
Tjing!
Men blää…
Vädret utanför dörren har varit skitdåligt hela dagen. Inte gilla. Inte gilla alls.
Så vi taggar igång med lite musik från bolaget Armada Music och jajjemen, guldgossen är på gång ännu en gång. Avicii, även känd som Tim Berg pumpar på med remixarna.
Hej bloggen!
Jag har varit sanslöst dåligt på att skriva inlägg den senaste tiden. Det beror på en mängd olika saker, men framför allt beror det på att jag inte har haft någon som helst inspiration. Det har inte direkt varit en flod av ämnen att skriva om. Jag har mest bara jobbat, jobbat och... ja, jobbat. Samt lite annat.
***
"Lite annat" var väl lite granna av temat för ikväll, men det kom av sig rätt så snabbt. Istället så blev det en rätt annorlunda krogsväng som spenderades på egen hand. Till att börja med. Efter ett tag så träffade jag Larsson. En alltid lika trevlig kille att ha att göra med på stadens vattenhål. Skitsnack, tjo och tjim och lite trivsamma samtal med personer av det täcka könet.
Men trots den här ändå rätt annorlundautekvällen, så känns det ändå som om att den var rätt vettig. Tre av fem toasters så att säga.
***
Herregud, jag har lyckats fylleblogga utan nämna folk vid namn, bli oklädsamt emotionell eller göra bort mig rent allmänt.
***
En sak är dock säker. Lite senare idag kommer jag att ringa ett visst nummer till en viss tjej. Det var många år sen sist typ. Jag har nästan glömt av hur hon låter. Senast jag ringde så hade jag blivit alldeles för rund under fötterna och gått ut från Societen. Det måste ha varit minst fem-sex år sedan. Med andra ord är det läge att ringa henne under mer ordnade förhållanden (läs: nyktra).
Med dessa alkoholstinna rader så tillönskar jag er läsare ett härligt veckoslut. Nästa vecka så ska yours truly ha hand om en elev på jobbet. Det kan bli precis hur som helst eftersom att jag inte har träffat personen ännu.
Det här inlägget blev ändå rätt så jävla långt trots allt. Vi får väl se vad som händer imorgon, en gammal god bekant från Östergötland gör ett litet kort gästspel över helgen, så det kanske blir jag hänger på henne ut en liten sväng eller så. Om jag orkar efter denna spontana, konstiga men ändå trevliga afton.
***
Klockan är kvart över tre på tidiga lördagsmorgonen. Det är verkligen dags att stämpla ut.
Köszönöm.
SFS 2003:148.
För en gångs skull så har för tidig utlösning varit en bra grej. Skämt åsido. Nu var det tyvärr några människor som skadades i bombdådet i Stockholm igår, men värre än så blev det inte. Tack gode Han-där-uppe-i-himlen.
Hade den här liraren inte fipplat till det så hade ett antal människor antagligen fått sätta livet till. Mitt under julrusningen i Stockholms innerstad. Tanken på vad som skulle kunna ha hänt ligger och lurar i bakhuvudet. Som tur var så hände inget mer allvarligt än två skadade och en avliden självmordsbombare.
Frågorna hopar sig; vem eller vilka står bakom dådet? Kommer det att hända igen? Kan man känna sig trygg i Sverige?
Dessutom så får jag tycka att medias, och framför allt statsminister Fredriks Reinfelts, kommentarer om Carl Bildts tweet om händelsen är oerhört taffligt och snudd på barnsligt.
Dessutom har vi fått lära oss att Säkerhetspolisen (SÄPO) heter Swedish Security Service på engelska. Dessutom har vi fått lära oss att svenska myndighetspersoner som uttalar sig för massmedia inte är direkt duktiga på att prata engelska.
Sverige har drabbats av terrordåd förr, men det var några år sen sist. Nu har det hänt igen och det känns ruskigt och inte alls okej.