KRAJ!
Alltså. Jag har ju en internethomie från Skövde. Hon är bra på det här med matlagning. Ikväll har jag fått tips på recept och tips på vettiga knivar att införskaffa. Jag är glad.
Dessutom har vi lyckats leta reda på Kreml High-temat. Varan-TV ni vet. Vi hittade den på Rutube. Rysk Youtube alltså. Bara det att ha en rysk Youtube-klon är i sig helt sjukt. Men att hitta låten... ännu sjukare!
Ännu sjukare är att jag hittade den på Spotify. Ryska låtar på Spotify. Finns ens tjänsten tillgänglig i Ryssland? Sjukt är ordet.
Hej, det här är numera en matblogg.
Idag gick matlagningen betydligt bättre. Stekt falukorv som serverades med rotmos och sallad. Ja, ni hörde rätt. Sallad. Jag har börjat käka sallad som en galning.
När jag nästan ätit klart så kom jag på att jag skulle ha tagit en bild på det hela. Matinlägg blir rätt tråkiga utan bilder. Nästa gång så blir det bildkavalkad. Jag looooooovar.
Dessutom blev det en hel del mat över. Eller mer, jag lagade mat som fan. Resultatet blev matlådor till hela helgen. Halleluja!
Visserligen blir det falukorv och rotmos tre dagar i rad. Men det gör inget. Jag är inte så kräsen av mig. Än.
Jag behöver en rejäl spark i röven.
Jag har aldrig varit bra på att laga mat. Det är egentligen skitsnack. Det är inte är speciellt svårt att laga mat. Men jag upplever att det är skitsvårt. Att laga mat utan att till punkt och pricka följa ett recept är ingenting för mig. Om någon säger att jag ska göra något i ett kök så blir jag livrädd, känner ångesten komma och jag mår sådär otäckt tjuvtjockt i magen.
Kort sagt; mitt annars rätt hyfsade självförtroende störtdyker så fort jag äntrar ett kök. Jag antar att jag har min egna kära mor att beskylla för min köksångest. Man måste ju alltid, i sann svensk anda, skylla på någon. Men jag tror att sanningen ligger någonstans där. I alla år har nämligen min kära mamma arbetat hemifrån och således behövde jag aldrig ta mig för att laga mat efter skolan/vadsomhelst. Maten bara stod på bordet. Jag behövde under många år inte lyfta ett finger i köket. Till slut så var det ju enbart bekvämt att maten stod där på bordet klockan fyra på eftermiddagen. Jag behövde aldrig koka eller steka någonting. Till och med nu för tiden så äter jag mat hemma hos föräldrarna. Eller på jobbet. Jag äter nästan aldrig mat här hemma och om jag gör det så är det antingen färdigmat eller snabbmat. Jag är bekväm, lat och oekonomisk så det förslår.
Men det ska bli ändring på det hade jag tänkt. Från och med nu så ska jag laga mat här hemma. Jag har inga större krav på vad jag ska laga för mat, bara det inte är allt för knepig mat. Som till exempel blodpudding, olika former av kokta/stekta ägg eller inälvsmat. Till min hjälp så har jag Arlakökets applikation som spottar ut recept och inköpslistor på löpande band. (2000-talets motsvarighet till receptboxskrinet)
Det enda jag har till hjälp i övrigt är Google. Samt ett antal köksredskap i form av kastruller, grytor, knivar, bunkar, slickepottar och en massa annat som använts med stor sparsamhet här i lägenheten under de fyra år som jag bott hemifrån.
Hur som helst, idag blir det gazpacho. Vad jag har förstått (och det är fan inte mycket...) så är det någon form av vegetarisk kall soppa från Andalusien.
VAD GÖR VI? NU KÖR VI!